Läste en så i mitt tycke välformulerad ledare angående att kristendomskunskap ska ha en särställning i svensk skola. Jag kan bara hålla med Annika Borg i det hon skrivet, det handlar om kunskap, inte tro. Trosundervisning är något helt annat och det ske inom/via kyrkor och samfund beroende på religion.
Att just kristendomen ska ha en särställning är ju inte konstigt, det har varit den dominerande religionen i detta land de senaste 1000 åren och har hjälpt till att forma vår syn på etik och moral och i övrigt varit en viktig del i formandet av de europeiska samhällena, kulturen och lagstiftningen. Just därför behöver vi veta och kunna mer om kristendomen än om hinduism tex. Om vi inte har kunskap om vårt eget arv och kultur får det flera konsekvenser, men en av dem som är högaktuell är faktiskt främlingsfientlighet. Är man inte hemmastadd i och förstår sin egen kultur, dess bakgrund och "hur, vad, varför" blir andra kulturer och levnadssätt betydligt mer hotfulla eftersom man inte står stadigt i sin egen kultur och dess seder och bruk.
Ofta talas det om att andra generationens invandrare är stökiga och rotlösa, inte ofta för att de hamnat i kläm, de är inte tillräckligt rotade i sina föräldrars kulturella bakgrund och förstår den inte helt och de får inte möjligheten att ta del av den svenska kulturens bakgrund om den inte lärs uti skolan. Vi ska inte skämmas över våra seder och bruk, vilket en del gör och gärna försöker ge sken av att vara lite bättre av just den anledningen, men många infödda svenskar kan och förstår dem inte mer än väldigt ytligt. I förlängningen ger det en rotlöshet.
Förstår man sin kulturella bakgrund är det också lättare att omfamna vissa seder och traditioner och ta bort andra utan att tappa deras sammanhang. Kunskapen ger valfrihet!
Gällande tro, och att "påtvingas" en tro så har det gått till kraftig överdrift i bland. Eller mer än i bland. Ingen kan tvingas att tro, påstår man det har man inte den ringaste aning om vad gudstro (oavsett religion) innebär. Att få kunskap om olika trosinriktningar utöver ateism är inte påtvingande av tro. Långt därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hur hanterar du då det faktum att Svenska kyrkan vill in i skolan?
SvaraRaderaoch med det menar du vad? På vilket sätt? Eftersom jag inte förstår din fråga får du inget direkt svar.
SvaraRaderaIcke-konfessionella skolor får hantera det utifrån sin inriktning. Konfessionella skolor utifrån sin. Du får det att låta som Den Stora Konspirationen och något att vara rädd för, vilket jag hoppas jag missuppfattar.
Anser du att man utifrån nedanstående citat faktiskt kan förmoda att kyrkorna vill in i skolan? Och det av helt andra skäl än saklig och objektiv undervisning?
SvaraRaderaCitat:
"Har man som barn och ung kommit i kontakt med kyrkan på ett positivt sätt blir det mer självklart att stå kvar som medlem som vuxen." (Källa)
”Konfirmandarbetet är liksom skolarbetet i hög grad beroende av personliga relationer. I de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander." (Källa)
"Du kanske har sett att det smyger omkring lite skumma typer i korridorerna på tisdagar. Lugn det är bara vi i skolkyrkan som besöker er skola. Vi helt vanliga människor som gillar att umgås med tonåringar som ni." (Källa)
"Skolkyrkan i Lindesberg vill arbeta för att
… inspirera till ökade kontakter mellan skola och kyrka i gymnasieregionen
… uppmuntra elever och personal i sin roll som kristna på skolan
… fördjupa kyrkornas ekumeniska samarbete i skolkontakter." (Källa)
"Skolkyrkan består av ca 15 kristna församlingar/.../som samarbetar för att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd bland barn och ungdomar på olika skolor. I Skolkyrkan finns en enormt stor ekumensik bredd. Det finns församlingar representerade från Svenska Kyrkan, Missionskyrkan, Svenska Alliansmissionen, Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Trosrörelsen." (Källa)
"Skolkyrkan har blivit en naturlig del av elevhälsovården." (Källa)
"Att på Guds uppdrag i skolmiljö tillsammans med kristna inom skolan, i ord och handling förkunna Guds frälsning och föra människor till tro på Herren Jesus.
Att hjälpa elever, lärare och andra på skolan att växa i tro och erbjuda möjligheter att finna och utveckla en relation till Jesus Kristus i vardagen." (Källa)
Församlingens missionerande verksamhet sker genom en ständig ideologisk och andlig medvetenhet i allt arbete med Jesu dopbefallning som grund. Praktiskt tar detta sig uttryck i genom församlingens /…/ skolkyrkoarbetet och konfirmandundervisningen.” (Källa)
"Arbetet med skolfrågor har de senaste fem åren bedrivits av Frikyrkosamråd på ekumenisk delegering ifrån Sveriges Kristna Råd. Redan i september 2005 beslutade respektive styrelse att arbeta för en mer permanent lösning av skolfrågorna i Sveriges Kristna Råd som helhet från och med 2007. Under året har samtal förts på olika nivåer, med enskilda kyrkor/samfund, aktiva grupper och i lokala skolkyrkosammanhang om utformningen av ett program för kyrka – skola." (Källa)
"Skolkyrkan är helt enkelt kyrkan i skolan. En person som finns på skolan vissa tider för samtal, frågor eller bara småsnack. Har du frågor om konfirmation? Om din tro? Eller vill du diskutera vem, eller vad, Gud är?" (Källa)
"Var gränserna för kyrkornas närvaro på skolorna är värd en diskussion. Jag menar ju att de/vi representerar en sådan andlighet som eleverna borde ha rätt att få lära känna inte bara från den neutrala utsidan utan ifrån upplevelse och inlevelsesidan - vilket också är en del av det vi kallar kunskap!" (Källa)
(Alla källor finns på min blogg 8 nov 2009)
Och detta har med priset på smör att göra?
SvaraRaderaHar ingen aning om vad du anser, men antar att du är negativ (inte läst din blogg, kommer antagligen inte att göra heller). Men jar ser inte något problem i att kristna kyrkor eller andra samfund får viss plats i skolan att berätta om sin tro och varför de tror, i tydligt sammanhang. Lika lite som jag har problem med att humanister och ateister berättar om sin tro i skolan. Skolans roll där är att tydliggöra vad det handlar om, människor som berättar om SIN tro och inte faktainhämtning om en trosinriktning. Däremot kan kunskapen om en religion utökas på detta sätt.
Jag förstår verkligen inte varför en del blir så till sig i trasorna runt detta. Det brukar bara handla om att det är andra trosinriktningar än deras egen som får komma till tals.
Drar streck i debatten.