söndag 24 oktober 2010

nu har elaka matten varit i farten igen

i allafall om du frågade Lapp Glans en stund när vi var ute och red idag. Inte fick han bestämma något alls, jag hade ju bestämt allt precis hela ridpasset innan, så varför skulle det inte vara hans tur? Speciellt som elaka jag tyckte att vi skulle gå i skolor i en samlad, energisk vänstergalopp, med god ställning i nacken. Inte alls vad LG hade i åtanke, särskilt som vi just hade vänt näsan hemåt. Det huffades och puffades, tramsades åt sidorna, hoppades jämfota, kunde inte trava, bara passage med "skicka matte ur sadeln" ryggaktivitet, låtsas något är farligt vid sidan av vägen och ja, allt man kan tänka sig.
Men eftersom elaka jag inte gav mig, så lossnade det så fint så fint efter 10 minuter sen kändes han kalas igen. Det blev ett par veckors vila när jag var dålig, iväg på exkursion osv så han är precis igång igen. När vi passerat bas-stadiet och jag kräver saker ordentligt igen så blir jag ifrågasatt. Oftast är det bara tio-tjugo minuter det handlar om sammanlagt, så det är ju inget jag oroar mig för direkt. Med i det hela är ju att när jag ställer högre krav på honom så ställer han högre krav på mig som ryttare. Sitter jag lite fel blir han förbannad, det är ju så. Så det går åt en del självkritik i de lägena också.

Men när den lilla stunden är över så är det ju MUMMA! Massor med energi, framåtanda, känslighet och vilja, det är så fantastiskt. Jag får inte nog av att rida den där hästen :) Visst är det en balansgång många gånger och det kommer rörelser (helst piaff & passage) och annat på förslag lite väl snabbt ibland, men det är verkligen ett lyx-problem! Det kommer framförallt när jag är lite seg och fastnar i slentrianridning, så vem kan klandra honom egentligen. Vill ju bara liva upp det lite :)
Fortsätter köra Fillisfattning en hel del och börjar vänja mig vid den nu, så jag smidigt kan ändra tygellängd (det jag tyckt varit svårast) och inte behöver tänka så mycket på den. Ålderstecken hos mig att det går trögt att göra något på ett annat sätt? Kanske det kanske..

Arbetade Fashion lite vid hand idag, har en del spänningar som måste bort. HAn trampade till på något i hagen för några veckor sedan och ömmade, så han har fått stå han med (plus at jag varit risig då enl ovan) och det märks på en gammal gubbe. Ska ta honom vid hand en stund varje dag nu sedan börja rida honom igen. Han har gått upp lite till i vikt, vilket inte skadar Herr Svårfödd och ser riktigt fin ut i kroppen tycker jag, rund över rumpa och rygg och musklerna känns som de ska när jag klämmer igenom. Tyvärr blir han lite svullen i benen över natten när han inte rids, men det bör försvinna när han sätts igång igen. Tydligt ålderstecken, men är man 22 så är man, de tär inga stora svullnade och de försvinner snabbt vid rörelse, men det är en påminnelse om hur viktigt det är att hålla igång gamla hästar. Fast han har blivit lite bekväm av sig och inte tar i lika mycket som han gjorde som yngre :), hävdar väl att det är pensionärens rätt, men samtidigt är han väldigt nöjd med att jobbas på lagom nivå.

Nu ska jag äta något och sedan ta en långpromenad med hundarna. Det småregnar men är riktigt skönt ute trots det. Red förbi ett gäng trattkantareller, får se om jag går förbi där och tar med dem hem. Har en stor spagettiburk full med torkade trattisar redan, men det går väl att ordna ändå. Ännu ett lyx-problem! Är så innerligt tacksam så länge det mest handlar om sådana i livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar