djurdompterande och ledarskap

Jag kan inte låta bli att slås av skillnaderna i syn på ledarskap mellan häst och hundvärlden. I hästvärlden är det något som inte talats om under en lång period, eller kanske snarare, den stora svackan i kunskap som blev efter armens och jordbrukets avhästande och det uppsving som sedan kommit. Sedan kom ett gäng amerikaner och började prata NH och ledarskap blev inne att prata om. Och ja, det behövdes, verkligen, även om det är synd att den stora tradition vi har och har haft här i Europa inte fick vara med! Men men. Någonstans på vägen hade det tappats bort att människan leder arbetet, oavsett vad det är och hästarna hade blivit stora keldjur och många blev jobbiga, svårhanterade och osäkra. Hästar är ju som bekant flockdjur och har ett grundläggande behov av en rangordning. Tar inte människan ledarrollen kommer hästen att göra det, för någon måste göra det, punkt.
Även om det finns många hästar som har ledarrollen fortfarande så finns det hos de flesta ett medvetande om det och jag tror nog att det går åt rätt håll. Ledarskap och ledarskapsövningar ses som något positivt av de flesta, eftersom det inte handlar om att skrika, gapa och slå, vilket var vanligare förr (i min erfarenhet) med hästar som gjorde vad f-n de ville.

I hundvärlden verkar det vara någon tvärt om rörelse, ledarskap ses av många som något FULT och icke önskvärt. Istället ska man ge godis och belöna. Klart man ska belöna beteenden man vill ha, men även hunden är ett flockdjur, med striktare hierarki än i en hästflock och även där behövs en ledare. Inte enbart en godisautomat. I hundvärlden verkar ledarskap vara behäftat med "skrika, gapa och slita i koppel"- metoder som under en period hade väl stor plats inom hundträningen. Mao, begreppet ledare och ledarskap har missförståtts. Man behöver inte dänga hunden i backen och vara dum för att bli ledare, tvärt om, men man behöver vara bestämd och konsekvent. Ledarskap och träning av lydnadsmoment är inte heller samma sak, men har du en etablerad ledarposition så gör det ju saken enklare.
Hundvärlden behöver återerövra ledarskapet, men det är väl på gång med tanke på "Dog whisperer", Hundcoachen och liknande.
Stod och pratade lite på brukshundsklubben idag, några var oroade över att det tydligen är diskussion om att löptikar ska bli tillåtna på tävling, vilket dessa personer var emot. För det är ju så jobbigt om man har hanhund och då får man ju kastrera och de var på allvar oroade över att just ledarskap skulle komma i ropet igen eftersom hanhundsägarna då kommer behöva ha den kontrollen över sin hund att den fortfarande kan lyda och prestera även fast det finns löptikar där. Jag kunde ju inte hålla truten stängd, så jag kommenterade att det är väl inte ens tävlingslydnad, utan grundläggande allmänlydnad. Fick en del argument om "stark drift" och annat, men ska jag vara ärlig, och det är jag, så tycker jag det är en hel del undanflykter i det. Hunden ska kunna lyda och vara fokuserad trots intressanta lukter! Några andra runt om kommenterade om andra discipliner och länder där man skiter fullständigt i om det är löptikar eller ej på tävling. Men då var det tydligen en annan grej och gick inte att jämföra?

Ska jag komma till någon sorts poäng eller? Jo, jag tror det ;) Kanske...
Ledarskapets vara eller inte vara tror jag till stor del handlar om att vi människor har tappat en del fokus när djuren har gått från att vara bruksdjur till att vara sällskap och nöje. En arbetshäst, antingen den går i skogen, vallar boskap, kavalleriet eller liknande så är fokuset från människan att det är ett arbete som skall utföras. Fokuset ligger mao på arbetet, inte hur hästen ska träna in en viss sak, om vädret är bra, om den kanske inte har lust eller ja. Människan har målet att jobbet ska utföras mha hästen och hästen märker detta, följer med och gör jobbet. Starkt förenklat, givetvis ligger det träning och arbete bakom att hästen kan utföra jobbet, men fokuset är inte träningen i sig, fokuset är att hästen ska kunna utföra uppgiften på ett bra sätt. Träningen är inte målet, träningen är medlet. Medvetet eller omedvetet tar de flesta människor då på sig ledarskapet, för hästen vet ju inte vilket jobb som ska göras, det måste den få veta.
Samma sak med hundträning, om hunden ska utföra en praktisk uppgift är inte träningsmetoden, inlärningssättet det som är intressant, utan det att hunden lär sig och kan utföra uppgiften. Samma sak, ledarskapet kommer mer naturligt.
I det praktiska arbetet finns det inte utrymme för tjafs, att hästen går iväg när den känner för det eller att hunden gör något annat, det korrigeras direkt och djuret lär sig vad den ska göra och att människan bestämmer. Elakt? Diktatoriskt? Nej. Det är flockdjur, som mår bra av en tydlig rangordning som gör att de kan koppla av, veta att Du tar ansvaret och de vet sin uppgift. Även människor mår bra av det, på arbetsplatsen tex. Kanske haken för många är just ansvaret? För det ansvaret har man hela tiden och går något snett är det Ditt ansvar att det gick snett.

Jag vet inte om jag kom till någon poäng, men jag tänkte inte skriva mer ändå. Svårt att vara kortfattad, det är ett stort ämne. Men jag blir trött på folk som undviker att ta sitt ansvar, som inte tar ledarrollen och sedan skyller på annat när det inte går bra. I bästa fall är det bara att det går åt arslet på en tävling, i värsta fall är det någon som blir biten av en hund eller nedsprungen av en häst för att ägaren inte tagit sitt ansvar som ledare.