mer valphuliganism och trevlig ridtur

Inledde dagen med en stillsam (!) frukost och sedan överlämnade jag ansvaret för den lille ligisten till hans husse, tog med mig Max, tog Fashion och gav mig ut i skogen med mina gamla gubbar. Underbart! Max, som levt upp väldigt på sistone (mer om det nedan) var alldeles till sig och sprang runt och skällde som en tok innan vi kom iväg från stallplan. Skritt gick för långsamt tyckte han, men han fick "nöja" sig med ganska långa skrittsträckor eftersom jag ville jobba Fashion rätt mycket i den gångarten. Kör vidare på kapson och stång, det är det han fungerar absolut bäst på.

Max är 11 år nu i juli och Fashion blev 22 i maj, så de är inga ungdomar längre, men det har sin charm och klara fördelar med äldre "gubbar" också, om man bortser från vissa tjuriga tendenser som ibland kan märkas *hrmm*.

Hästen kändes väldigt fräsch och han har faktiskt musklat på sig lite mer igen, vilket känns skönt. I natt får de sova ute för första gången, har haft lite successiv övervänjning, men nu så blir det nog bra. Det är det senaste jag släppt på bete sedan jag vet inte när, senaste någonsin för Lapp Glans i alla fall och honom har jag haft i 9 år. Men men, det tog (givetvis) längre tid än jag tänkt att fixa hagen och så är det ju massa annat som ska göras också. OCh jag tror faktiskt att de har överlevt, även om det var tydligt att de tyckte att det var trååååååkigt i rasthagen sista veckorna. Nu är det glass och ballonger som gäller däremot, det är fullt ös ut i hagen och det leks en hel del igen. Trevligt :)

Lapp Glans kommer jag fokusera stenhårt på vänster bak - höger bog i långsamt tempo ett tag, han har kommit undan lite för länge dr utan att jag tagit tag i det ordentligt. Långsamt, bakbenet på plats, lösgjord-och genomsläpplig-het är i fokus. Han försöker, som alltid, lösa "problemet" genom att gå på framåt mer, och jag har nöjt mig med det, men det är dags att ta tjuren vid hornen och få ordning på detta.

I morgon tar jag med Zackie ut i skogen på en runda! Där märks det inte alls att hon är 11 utom att hon är grå om nosen.


Apropå det att Max har levt upp tror jag mycket beror på att effekten av den (jävla) kastrationssprutan han fick i mellandagarna har börjat släppa. Han fick den för misstänkt prostataproblem, vilket han har haft tidigare, men det var inte det visade det sig nrä vi fick åka tillbaka kort efter då han kissade blod igen, vilket (med en lite vettigare veterinär) visade sig vara en urinvägsinfektion. Sprutan tog totalt udden av hunden, han blev verkligen en blek kopia av sig själv och jag funderade på om det var dags för slutet. Men i takt med att den släpper så har han hittat tillbaka till sina vanliga takter igen. Visst, han är gammal och allt vad det innebär, men han är på bettet igen, intresserad av allt runt omkring igen, leklusten har ökat ordentligt igen och, tja, han känns som sig själv. Som ni förstår kommer han inte att få fler sådana sprutor, det får bli tablettbehandling om han får fler känningar av prostatan. Den cancerrisk som finns där känns försumbar på en så gammal hund onekligen. Nu hålle rhan på med sin älskade blå boll som han fick mig att rota fram från längst in under soffan. Den andra blåa, i princip identiska bollen duger INTE, det ska vara hans favvoboll, punkt.

(Max med fan cluben in action)

Trädgården har blivit lite ompysslad idag också, jordhögen har nu minskat kraftigt så vi kan bli av med presenningen. Gräsklipparen vi fått av mamma och pappa har startats och fungerar hyfsat, så vi har klippt delar runt huset som inte sköts av gården och gräsklippet är utlagt i krydd och grönsaksland.

Huligan-valpen har visat sig från bästa sidan och dragit ned formen vi stekte kyckling i och spritt ut flottet över sig själv, kök, golv i tre rum och kladdat ned soffan. Så duktig så, kycklingflott är verkligen fett. Zeke tycker däremot att det är bara lek att bli duschad, svabben är sååå rolig, men idag fick han en ordentlig näsbränna när han ignorerade mitt nej och sedan var han faktiskt riktigt duktig. Kors i taket. Vi har fått tag i honom flera gånger när han klättrar på köksskåp och bänkar, ruskat om och "morrat" men han är inte så vidare bekymrad över den saken direkt. Han är ingen liten vek kille, tvärt om, vilket vi ville ha också, men det har ju sina utmaningar det med *host*. Nu funderar jag på hur länge det dröjer innan han börjar öppna dörrar, han är på mot handtagen redan men når inte riktigt ( 4 månader idag!). Max öppnade dörrar som yngre, åt bägge hållen, jag misstänker att Zeke blir likadan. Duktiga Zackie har nog aldrig tänkt tanken att göra det däremot, hon har alltid respekterat avspärrningar.
Den dan Zeke tar dörrarna får vi väl investera i haspar till dem, några nycklar till innerdörrarna finns nog inte att få tag i. Om ingen har några smartare idéer? Vill ligga något steg före ibland ;)
Nu ligger det lilla huligan-djuret och sover som en gris i soffan, med huvudet på en kudde som han brukar, efter att ha blåst lite kvällsbubblor i vattenskålen... Han är blöt upp till öronen när han har druckit vatten, blötdjuret!

(gissa vem som lärt honom?)

För pruppes hardcore-fanclub kan jag berätta att han har fyra sprillans framtänder nu :)