jag blir så krääääääääktrött på skor och FAshions hovar. Jo, jag älskar hästen, men hans hovar är, om man säger, i en klass för sig. Och nej, det är inte positivt menat. Alltid är det något med dem. Efter en underbart problemfri vinter med massa snö som gjorde att han kunde gå barfota runt om hela vintern och må toppen så skaffade han sig en hovböld vid flytten, fick sulan uppskuren för dränering och skoddes då så klart eftersom han behövde sula på den hoven. Den hoven, som verkligen förändrats till det bättre av barfotaperioden, har sin sko med sula och sköter sig snällt. På den hoven finns det även vettigt att spika fast skon i så den sitter kvar.
Höger fram är inte lika kul däremot. Även om den också mådde jättebra av att vara järnfri hela vintern så kvarstår grundproblemet, papperstunna hovväggar. Det är bokstavligen millimeterprecision att få fast skor på den och särskilt på insidan. Han behöver ha lite utlägg på innersidan också, vilekt iofs är svårt att undvika eftersom sömhålen även på en smal sko annars hamnar innanför lamellranden, eller i "bästa" fall i lamellen och det är ju inte så man jublar direkt.
Dessutom tappar han den skon titt som tätt. Nu har han tappar tre gånger sista veckan och jag ger upp snart. Tack och lov har hoven inte trasats sönder när han klivit av sig, alltid något, men det känns aningens tröstlöst att sätta dit ytterligare en ny. Alternativet är at than får gå utan i hagen, vilket han inte har ont av, och att jag får sätta på en barfota sko för att rida. Eller köpa en strl mindre sko och försöka sätta tight. Men jag vet att det ger massa problem framöver med hans hovform. Hur man än vänder sig har man arslet där bak..
Tacka vet jag hästar som kan gå barfota! Tänker aldrig mer köpa en skodd häst, det är då en sak som är säker! Och givetvis satsa på hästar med starka, rejäla hovar. Som Lapp Glans har. Inga skor, inga broddar, inga barfotaskor, inget lim, ingen plasthov, inga sulor, blåmärken, ömmande där inte.
Vilket så klart får mig att fundera på hur mycket hovarnas kvalitet spelar in i avelsvärderingar och hur man som uppfödare funderar kring att avla på en häst med dåliga hovar. Har träffat en Hannoveranare som bara hade horn till en halv hov och alltid fick plastas, aldrig gå i hagen osv och det hade han ärvt från sin far. Men de hoppade bra och då översåg man med hans hovproblem.
Men det är, hur man än vänder och vrider på det, ett lidande för hästen med ständiga hovproblem. Att avla på en häst (hingst eller sto) med dåliga hovar, särskilt när man sett att det förs vidare, är nog inte helt genomtänkt. Och nu var jag diplomatisk ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Håller med till 100% Har nu stött på 4 Florencioavkommor som alla 4 har någon form av ömhet i hovarna. Trots det har ingen av hingstens avkommor någon anmärkning från premieringar mm - den gemensamma faktorn är ändå pappan så jag tycker det är väldigt konstigt! Han leder dessutom Blupindex för dressyren vilket sorligt om det verkligen är så att han nedärver dåliga hovar. (Det ursäktar tyvärr inte mig som köpte en häst utan att noggrant kolla hur hans sulor mådde) :(
SvaraRaderaMan lär sig, ibland blir det (bokstavligen) dyra läxor.. Efter FAshions hovar har jag lärt mig att titta noga! Ska man se det positivt så har det ju tvingat MIG att lära mig en hel del jag inte lärt mig annars, men det är ju inget att avla vidare på.
SvaraRaderaJAg vet att BEnt, på den tiden jag red för honom, morrade mycket om att hovarna förbisågs på premieringar och ansåg att hingstarna borde tvingas göra sina bruksprov barfota. Jag kan nog tycka att det ligger en hel del i det. En premierad häst borde ha så korrekta ben att den inte sliter fel och så god hovkvalitet att den kan gå barfota. Nu är jag långt i från så insatt att jag vet hur det fungerar, så jag ska inte uttala mig alltför kategoriskt.
Utan hovar ingen häst...