Valphyss

Så här när vi har nedräkning innan nya valpen kommer hem så har jag börjat dra mig till minnes hur det var när Max och Zackie var små. Lite för sent påtänkt kanske? Tittade på lite valpbilder på dem, när Zackie satt och såg ut på pricken som Stampe i Bambi, enorma öron och hur långa ben som helst. Och ett av de få ögonblick hon var så stilla att man han fota henne ordentligt. Det fanns bara av och på för den hunden, gosa var totalt onödigt när man kunde röja!
Hittade ett av mina favoritkort på Max, där han är ungefär nio veckor, HUR söt och fluffig som helst och med den mest oskyldiga och änglalika uppsynen. I munnen hade han en av de roligaste pipleksakerna Gud uppfunnit, dvs mattes fot.. Det var mycket röj på honom också, men han har alltid älskat att gosa också.

Så kommer jag ihåg när de var aningen större och var i samma hus. Eftersom Zackie är två månader äldre fick vi (försöka) hålla dem åtskilda en del eftersom hon inte förstod att han var mindre och kunde mangla honom fullständigt. Inte för att Max blev så stukad av det, han gav igen, men ändå, för husfriden och för att jag inte ville att det skulle bli skador.
Zackie accepterade alla avspärrningar, tror ett snöre hade räckt för henne. Max såg alla hinder som en utmaning som skulle övervinnas. Med alla tillgängliga medel. Spaljéer var ett skämt, det tog inte ens två sekunder att forcera. En gång skulle han hållas på nedervåningen hemma hos föräldrarna och vi spärrade av trappan med spalje, madrass ställd över trappan, stolar för trappan och något mer. Tog honom mer än två sekunder förvisso, men under ett oavbruten voffande, huffande och puffande grävde, manglade och pressade han sig förbi alla hinder. Beslutsam lite skit, han var inte gammal den gången.
Sedan växte han till sig och var inte så mycket mindre än syster. Då fick hon igen.

Och nog för att Syster Yster verkligen varit (och är) yster, men hon hittade aldrig på så mycket dumheter som Max gjorde. Har inga minnen av uppätna konstigheter eller att hon förstörde något någonsin. Eller så har minnet av det bleknat i jämförelse med allt hennes bror hittade på. Totalt sjövild var hon, och är och förblir outtröttlig, men hon studsade mot väggarna och inte igenom dem..

Jag har en sån där spiral som man skruvar ned i marken och binder hundar i. Jag använde den en hel gång och band Max i. Den var inte sig lik efter det. Sitter man fast är det bara en annan utmaning, speciellt om matte gör något roligt som man vill vara med och göra.. Försöka tugga sig igenom träd någon knäpp typ bundit fast en i kan man också testa.

Dörrar var ett annat intressant kapitel. För om avspärrningar inte respekteras så kan man ju stänga in hunden i ett rum vid behov. Eller hur!?
Tog inte lång tid för hunden att lära sig öppna dörrar, oavsett vilket håll de gick åt och kom ut med en oerhört nöjd min "titta matte, jag klarade den här övningen också". Så dörren låstes. Vad kan man göra då? Jo, man kan testa att bita sig ut.. Hemma hos mamma och pappa är en dörrpost som fortfarande inte är sig lik. Eller som den gången i Tyskland där han lyckades ta sig ut ur mitt rum, ut ur lägenheten och in i ridhuset och "hjälpte till" att longera en tillridningshäst.... Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv..

Hundgårdar utan tak kunde han klättra ut ur. Nemas Problemas!

Sen var det ju det där med hans diet de första 1,5 åren.. Trots mina bästa ansträngningar att sysselsätta och stimulera, motionera, ge tuggben, tillåtna kampleksaker och hålla farliga saker borta så lyckades han tugga i sig lite mer än torrfodret.. Att han inte behövde åka till veterinären är ett mindre under!
4 strumpor svaldes och kom ut i andra änden (tack och lov!!). Sista gångerna vet vi inte hur farao han fick tag på dem, eftersom vi såg till att inte lämna dessa delikatesser framme. Men påhittig hund som öppnar dörrar kan bryta sig in i tvättkorgar också, fort går det med!
Sen var det ett par söndertuggade fjärrkontroller, mobiltelefoner (han gillade visst elektronik), laddkablar till mobiler, delar av mamma och pappas hallgolv (!!!) där även vissa delar passerade magen, lyckades stänga in sig i ett rum och passade på att smaka på en elsladd och jag hittade honom med en av mina ridstövlar i munnen också, men då såg han ut som "uhoh" när han såg mig och spottade snabbt..
Snabb som en vessla var han också, för han visste ju vad han fick och inte fick. Och det spelade ingen roll att vi just varit på brukshundsklubben och tränat, lite hyss hade han ork med ändå..

Jag testade köpa en sån där boll man lägger godis i så han kunde ha och pilla med. Ändrade mig snabbt till att han endast fick ha den i stallet, instängd i en hästbox för han höll bokstavligen på att riva inredningen i huset med den. Men kul var den!
Så jag testade en annan variant av godisgömma, en pyramid som står stadigt och hundarna ska lära sig att kuffa på. Men det var ju krångligt, men våld löser man allt och han gav sig snabbt på att bita sönder den istället, gick ju bra det med och problemet löst! Jag köpte inte fler sådana leksaker..
Gömma godis inne att nosa rätt på gjordes endast i rum med stadiga möbler. Allt annat flyttade sig när han drog fram. Så är det fortfarande, vill han tex in eller ut ur en box och jag har ställt skottkärran där pressar han sig igenom och välter skottkärran.

Smeknamnet Demolition Man gjorde han sig rätt förtjänt utav och Houdini också.
Sett så här kan jag ju dessutom undra hur han kunde bli vuxen med alla saker han hittade på före två års ålder. Ibland är det rätt skönt med äldre, sansade hundar också.

Och så går vi och tingar en valp som beskriv som korsning mellan Red Bull och Duracell kanin. Måste ju vara helt tokiga ;) Men förhoppningsvis har jag lite fler knep i ärmen den här gången. Tror jag.