fredag 19 november 2010

Vikten av att kunna stava

Jag är lite språknörd, om än inte fullblods-språk-polis. Men jag kan ändå inte låta bli att förfasas och faktiskt bli lite ledsen när jag läser många blogginlägg, inlägg på forum och dessvärre, även uppsatser på universitetet.
Så klart avser jag inte enstaka stavfel eller något grammatiskt fel, sånt gör alla, utan genomgående dåligt språk, dålig stavning och sist men inte minst särskrivningar och en totalt oförmåga att skilja på dem och dem. Detta ger en klar oförmåga att uttrycka sig korrekt och förståeligt och ger utrymme för en hel del missförstånd, utöver att det är jobbigt att läsa en illa skriven text. De flesta som skriver som krattor är yngre, de äldre jag ser är oftast de med lägre utbildning och som helt enkelt inte använt sig av skriftspråk särskilt mycket och är ovana.
Dyslexi/dyslexier blandar jag inte in i det här, det brukar vara rätt tydligt när det handlar om det problemet och det har jag inte problem med.. 

Så, är min upprördhet när jag läser illa skrivna texter ett uttryck för pedanteri, översitteri eller elitism? Nej. Men jag vet att genom sitt dåliga skrivna språk ger man ett dåligt intryck, blir klassad som illa utbildad  och missförstådd. Lämnar man in en jobbansökan där man tydligt visar att man inte behärskar skriven svenska ligger man illa till. Utöver att missförstånd lätt uppstår i det skrivna ordet och uttrycker man sig då klumpig och kantigt redan till att börja med så kan man många gånger inte uttrycka det man faktiskt menar. JAg tvivlar också på att en person med ett dåligt skriftspråk kan ta till sig alla nyanser i en text, vilket ger ett handikapp i många situationer.

Ett vanligt och otroligt irriterande fel är de och dem. Skriver du de eller dem, se då för fasen till att använda det korrekt! Annars ger du en mycket dåligt intryck. Kan du inte, skriv hellre dom, visst är det talspråk men det ger ett bättre intryck än felaktigt använda de och dem. Ännu hellre, lär dig! Här kan du se hur.

Särskrivningar behöver jag inte ens nämna kanske? Inte ens i ett sms behöver man särskriva.. Googla på särskrivningar så kommer det upp massor med exempel på varför man bör lära sig vad sammansatta ord är... Syftningsfel är en annan höjdare. Kul att läsa på avigsidan, mindre kul när man skickat ett mail till en viktig kund och klantat sig rejält..

Nästa steg är korrekt meningsbyggnad, satser- och bi-satser. Men det har jag inte tid att gå in på nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar